På denna sida återges händelseförloppet för scenariot med kortfattad text samt foton. Fabriksområdet Adlerberg ligger knappt 30km söder om Dortmund. Under scenariot är inringningen av Ruhr genomförd och de allierade styrkorna inriktar sig nu på att oskadliggöra det tyska motståndet. Adlerberg som ligger nästan mitt i Ruhrkitteln har det fortfarande vid denna tidpunkt relativt lugnt.

7/4 - 1945
Till området "Adlerberg" ankommer sargade trupper från fronten med syfte att vila upp och att omstrukturera förbandet till en "Kampfgruppe". Löjtnant Uhlman från Luftwaffe börjar genast att fördela material och folk till de olika funktionerna som är av högsta prioritet.

Löjtnant Uhlman, är en högt dekorerad "veteran" blot 20 år gammal. På sitt konto har han 2st nedskjutna allierade jaktplan, 2 lätta bandvagnar samt några obepansrade fordon. Eftersom flyget utgör för närvarande det största hotet så förstärks luftvärnet kring Adlerberg så gått det går. Själv tar han befälet över den enda mobila LV kanonen monterad på en Sdkfz-249.

Värn byggs. Trådförbindelse upprättas. Utrustning maskeras.

8/4 - 1945
På morgonen får granatkastargruppen i uppdrag att understödja striderna utanför Wuppertal där striderna nu rasar. Efter att ha skjutit slut på nästan alla granater får de återgår till Adlerberg.

Under dagen ankommer förstärkningar, mest personal ur Volksturm och Luftwaffe men även några Wehrmacht samt en veteran ur Waffen SS, Dietrich. Med dessa kommer även Leutnant Karl Otto Helm som tar över befälet för den blivande Kampfgruppen. Lt. Helm, har deltagit i försvarsstrid i Normandie, Italien samt Holland vilket ger han viktig erfarenhet. Han går igenom trupperna och ser till att de fördelas i två skytteplutoner samt understödsgrupp, luftvärnsgrupp och stab.

När alla är indelade i grupper så tar Lt. Helm sig en titt på området samt de värn och pjäser som finns utposterade. Moralhöjande affischer sätts då även upp invid fabriken.

Vid middagstid är indelningen färdig och "Kampfgruppe Helm" är klar för inspektion. Vissa av nyrekryterade soldaterna behövdes ordnas till inför detta, med Dietrich övervakan.

Nu när Kampfgruppen är funktionell så inväntar man order från fronten. Enligt den utarbetade strukturen så växlar man de två skytteplutonerna på posteringarna så att ena hela tiden kan få lite vila invid Adlerberg byn.

9/4 - 1945

Allierade scout team söker av terrängen utanför Adlerberg.

De tar sig försiktigt framåt ständigt på vakt. De får syn på flera posteringar som de noggrant fyller i på sina kartor. Under dagen börjar de få en bild av hur många fiender som är i området.

Vid några tillfällen sker skottväxling men spanings gruppen bryter kontakten snabbt och drar sig bakåt. Vid ett tillfälle går det dock dåligt för en av de allierades grupper som lyckades smyga förbi posteringarna och hittade den tyska HQ. Där blev de dock upptäckta och 2 stupade efter en kort eldstrid. En av de amerikanska soldaterna blev tillfångatagen.

Spaningsuppdragen kunde ibland utföras mera offensivt för att testa tyskarnas försvar och att se hur snabbt de kunde reagera och om de hade resurser att skicka förstärkningar.
Tyskarna började få det allt mera jobbigt och mot kvällen beslutades att byta grupper så att de som vaktade under dagen kunde vila ut.
Löjtnant Uhlman skulle svara för nattens posteringar med sitt manskap medan resterande drog sig bakåt mot HQ och Adlerberg byn. 

De allierade trupperna tänkte dock inte låta tyskarna få vila ut för länge. Även om styrkorna i denna sektor inte var fullt samlade än då man satte tryck vid försvarsfickan vid Düsseldorf så kände den amerikanska kaptenen på plats att en attack var till fullo genomförbar. Man skulle inleda med att inta en strategisk viktig höjd invid ankomstvägen till Adlerbergområdet. På denna fanns en bunker. Nattens uppdrag var att inta den.
Man inledde attacken genom att mjuka upp försvararna med en attack av några P47or. Men det visade sig att tyskarnas luftvärn var effektivt och antagligen i större antal än vad scouterna hade rapporterat. Attackflyget blev tvunget att avbryta. Kaptenen blev istället tvungen att kalla in artilleri för att kunna inta kullen med bunkern. Försvararna bet ifrån hårt och det var inte förrän morgonen och med förnyad artilleri bombning som den hamnade i allierades händer. I denna strid stupade Lt. Uhlman.

10/4 - 1945

Stämningen på morgonen i det tyska lägret var dålig. Nattens försvarare hade lidit stora förluster och de överlevande var trötta och många var skadade eller led av artillerichock.

Lt. Helm behövde få upp moralen. Han beslutade att bunkern skulle återtas snarast möjligt. Om allt skulle gå väl så skulle kanske en del av moralen återkomma ifall de fick en mindre seger. Soldaterna får sina instruktioner och gör sig färdiga för strid.

Tyskaran förflyttar sig till utgångsläget och inväntar klartecken. Understödsgruppen skjuter iväg den sista ammunition i en kort men intensiv beskjutning mot bunkern som nu är i amerikanarnas händer.

Tyskarna rycker fram gruppvis från olika håll. Allierade soldater kämpar tappert men blir snart omringade. Tyskaran sätter även in sitt sista fungerande fordon som ger eldunderstöd från nära håll. Under striden försöker en amerikansk soldat bekämpa fordonet med en handgranat. Den förstör inte fordonet men tillfogar tillräcklig skada så att det inte längre kan användas senare.

När de tyska soldaterna kommer nära bunkern använder de sina granater. Allierade soldaterna har inget val än att ge upp eller bli sprängda.

Den allierade kaptenen är inte nöjd med detta bakslag och kommenderar in även scout grupperna för offensiva uppdrag.

Kampfgruppe Helm har tillfälle att tillåta sig ett kort firande. Moralen är åter tillbaka. Utmärkelser delas ut till de soldater som gjort sig förtjänta av dess under de senaste dagarna. Ceremonin avbryts i all hast då lägret utsätts för bombanfall.

Under bombanfallen söker alla de som kan skydd i skyddsbunkrarna. Senare anfaller allierade åter igen. Tyskarna som är för få för att tacka upp alla värn effektivt blir hårt trängda. Bunkern blir återigen hårt attackerad och man skickar en grupp som skall understödja den. Denna blir dock fångad i spärreld från amerikanskt artilleri och kommer inte fram.  Tyskarna trycks ihop till ett mindre område kring själva fabriksområdet.

Återigen kommer ett intensivt bombanfall från de allierade. Tyskarna tar ännu en gång sin tillflykt till skyddsbunkrarna för att undkomma det inferno av eld och död som rasar utanför.

Under hela dagen fortsätter de allierade att trycka på och snart är striderna in bland själva fabriksområdets ruiner. De tyska försvararna är nu ihoptryckta kring stabsbunkern och de värnen i dess direkta närhet samt telegrafisthuset en bit därifrån.

Lt. Helm som inte har fått några order på två dagar och dessutom nu har hört rykten om att General Model har stupat eller tagit självmord inser det meningslösa i läget. Han söker med vitt flagg möte med amerikanarna. Där förklarar han att tyskarna under hans befäl kommer lägga ner vapen bara han kan få tid att meddela detta till alla hans grupper då sambandskablar är ur funktion efter bombningen. Han behöver eldupphör i en timme. Amerikanarna kan passa på att få bort sina skadade under tiden också. Amerikanska befälet på plats godtar detta.
Den allierade kaptenen vill dock inte ge tyskarna någon tid att andas ut. Han vill ha den tyska HQ intagen så snabbt som möjligt. Han beordrar soldaterna att trycka på. Striden om tyska HQ blir hård och de allierade blir tvungna att än en gång kalla in artilleri. Innan tyskarna hinner återigen komma ut från bunkern så lyckas allierade soldater omringa den varefter de hyvar in några granater. Kort därefter ger de överlevande tyskar upp.

Med fabriksområdet och tyska HQ börjar de allierade soldaterna att fira. Men det visar sig att det finns ytterliggare några fanatiska försvarare kvar i telegrafisthuset. Den allierade styrkan skickas dit att göra slut på försvararna.

De visar sig att försvararna i telegrafisthuset, ledda av Waffen-SS mannen Dietrich tänker inte ge upp. De slåss till siste man. Efter detta är Adlerberg i allierades händer.