SFK
Svenska Frivilligkåren

Vintern 2007/2008 visade sig vara väldigt snål gällande snömängden. Vi hade hoppats på flera tillfällen att kunna gå ut och spela Svenska Frivilligkåren (SFK), men vädrets makter ville annorlunda. Så kom snön plötsligt en kort stund under Påsken och vi fick panikköra vårat projekt trots allt. Här är de fåtal bilder vi han ordna under det tillfället.


 

Chefen anländer och håller genomgång och sedan går igenom försvarsställningarna.
 

En tung kulspruta i färdigställning.
 

Gruppchef M. Nilsson

Under kvällen sker några mindre sammandrabbningar när fienden sonderar försvaret.
 

Morgonen är stilla och ovanlig lugn men kylan biter kallt denna dag. Så kommer order om att snabbt flytta fram en grupp med tung kulspruta för att understödja kompaniets högre flank från ett möjligt ryskt anfall.
 

Mannarna omgrupperar och knappt hinner de fram då ett ryskt anfall inleds efter en kort men intensiv  artilleri salva. Ryssarnas framstöt kör snart fast och efter ett tag tvingas de tillbaka med flertalet skadade. De tvingas även lämna ett dussin stupade kamrater efter sig.
 

Den unge J. Nisser poserar efter sammandrabbning med ryssen.
 

En nöjd chef.

 

En kort historisk överblick av SFK.

När Finnland anfölls den 30e Nov 1939 av Sovjetunionen antog de flesta att Finland var kört. Styrkeförhållandena var helt oproportionella. Sovjet förfogade över världens största och då mest mekaniserade krigsmakt med nära 140 divisioner och mängder med pansarförband samt ett starkt flygvapen. Mot Finnland satte man in under vinterkriget hela 50 divisioner, nära 3000 stridsvagnar och 800 flygplan. Finnland å sin sida kunde endast trots totalmobilisering bringa fram endast 15 divisioner, 145 flygplan och endast 45 stridsvagnar.

Men finnarna förvånade och fascinerade hela världen i sin sega ihärdiga kamp mot ojämna odds. Vinterkriget väckte stort Svenskt gensvar för Finland och i Sverige mobiliserades snart Svenska Frivilligkåren (SFK). De skulle sättas in i striderna i Finska Lappland.

SFK rekryterade 8260 man som formades i 3st stridsgrupper (3e han aldrig sättas in i strid). Varje stridsgrupp bestod av 5st kompanier (3st skytte, 1 jägar, och 1 tungt) samt specialplutoner (signalistpluton, plogpluton, artilleri batteri). Utöver stridsgrupperna fanns det flera självständiga förband där bland annat, sjukvårdsplutoner, Luftärnskompani, Ingenjörskompani, 16. självständiga jägarkompaniet samt 2st pansarvärnsplutoner ingick. Utöver detta kom en flygflottilj att ingå i SFK, F19 som förfogade över 12 jaktplan och 5 bombplan. Dessa fick i uppgift att verka över halva Finland då finska flygvapnet koncentrerades till södra Finnland och de stora städerna.

SFK började avlösa de 5st Finska bataljonerna som höll fronten vid Salla den 25 februari. 2a stridsgruppen anlände några dagar efter första. Kylan var sträng och på nätterna låg temperaturen under minus 45 grader. I de ankommande enheterna som anlände med skidor fanns flera fall av frostskador. Stridsverksamheten var mest försvar av stödjepunkter, patrullverksamhet samt artilleridueller och förberedelser för ett Svenskt anfall österut. Detta anfall skulle inledas så snart 3e gruppen hade anlänt. Något anfall blev det aldrig då fientligheterna mellan Sovjet-Finland ställdes in den13e Mars 1940 och därmed var Vinterkriget slut.