Så var årets storspel
avklarat. Denna gång blev det
endast 2 st ur TAC som lyckades slita sig från vardagen och glida iväg
på en tredagars resa till Härnösand och ett intressant storspel. Det
blev ett perfekt tillfälle att testa vad vårat nya fordon "Jirka" går
för.
Vi fick äran att fylla igen lite luckor som uppstod när folk i BHZ
hoppade av spelet - och tack vore dem kom vi med över huvud taget. Vi
blev således placerade på UN sidan och där som fordonsförare för
Sierra Comp.
Här nedan följer bilder med kort beskrivning av händelsen. Några av
bilderna har jag hämtat från nätet som är tagna av våra goda
följeslagare på Berget från GTB området.
Resan dit var trots maxfart 80km/h ganska smärtfri och vi anländer
utan problem.
Ankommer till lägret,
fixar utrustning och spelet börjar. Vi får åker ut och understödjer en stor
styrka som skall ta sig mot byn "Tuznik". På halva vägen blir UN trupper i
täten beskjutna varav hela styrkan stannar upp och blir så stående i lång tid. Sedan dyker ett
fientlig stridsfordon upp och röjer loss innan det skjuts sönder. Av någon
anledning puttrar vi fram och tillbaka återigen en längre stund innan vi får order att
avbryta och återvända till basen.
Efter ankomsten till basen får
vårat fordon kommendering att hämta upp specialstyrkan flera kilometer bort. En
konvoj på flera fordon åker till angiven plats och där inväntar vi elit
trupperna som av någon anledning är försenade. Efter några timmars väntande
dyker de så småningom upp för att skjutsas till basen med den första klass av lyx
"Jirka" erbjuder.
Framme i basen möter jag åter
upp med kollegor som har varit vänliga att förbereda mat åt mig. Efteråt visar
Chefen för Sierra .1 runt mig i basen och vi kontrollerar så att
trådförbindelse med värnen i våran sektor fungerar. Detta visar sig lämpligt då
en mindre provokations attack sker i närheten mot basen. Vid detta tillfälle
visar Section 8 sina kunskaper att skrika order och vissa i BHZ visar
som respons stridsanda då de endast i kallingar bemannar värnen.
Då vi i fordonsgruppen
befinner oss i ett tillstånd då övertröttheten har gått över till åter pigg,
bestämmer vi oss att bege oss på ett eget recon-uppdrag till Tuznik. Detta gör
vi längst med vägen som löper parallellt med norra stranden och kommer således
runt bakvägen till byn. Innan vi anländer till Tuznik upptäcker vi på en höjd
två beväpnade män med vapen som ser ut att överträffa våra, eftersom vi inte
dra på oss uppmärksamhet avviker vi dem och tar en annan väg till byn. Vi
upptäcker att alla civila har försvunnit därifrån och de enda som är kvar är de
två lokala poliserna som ser lika skeptiskt på oss som vi på dem. Vi beger oss
åter tillbaka till basen.
Väl tillbaka avlägger vi
rapport och passar på att mingla med de andra men blir omgående kommenderade
att köra vatten till olika platser i lägret. Efteråt beger vi oss och tar ett
dopp i havet för att sedan anmäla att fordonssektonen utgår i 7 timmar frammåt
för att vila upp sig. (Då har vi varit vakna i 32h inräknat färden upp från
Uppsala).
7h senare dvs kl 23:00 avgår vi
åter ut på en reecon-runda denna gång motoriserat. Vi tappar efter ett tag
delar av våran ordinarie besättning under några mindre konfrontationer med
enstaka fiendestyrkor men plockar snart upp delar av Sierra 1-2 som vi assisterar i att följa
med i en attack mot en upptäckt mindre fiendebas. Vi lyckas
komma på små skogsvägar runt berget där fiendebasen är belägen och parkerar bilen i
skogen och lämnar vid den en mindre säk-grupp. Attacken går väl då vi möter upp
andra från våra enheter som redan påbörjat attacken från annat håll. Vi lyckas
slå ut lägret utan några större egna förluster och "knivar" fientliga
"terrorister" i deras tält - vi kommer även över flera stycken av fiendens
P-skott.
Därefter får vi
ytterliggare förstärkning av två stycken UN trupper som föredrar att följa med oss istället för
sin ordinarie grupp. Dessa passar bra då ena är sniper och den andre en
ING/Spräng med vetskap om följande uppgifter, hitta larvband till
stridsfordonet och två gruvingångar till guldgruvorna i trakten. Dessa ingångar
skall sprängas när hittade.
Sagt och gjort. Våran tidigare recon-runda bar nu frukt för vi hade ett hum om
var föremålen och gruvan kunde vara. Till en stor del lyckades operationen pga
den skarpögde Ksp skytten Pretorian som inte missa något trots fiendens försök
att masker ingångarna. Efter några timmars åkande i hård terräng så var det
avklarat och vi kunde återigen styra mot basen efter en lång natt.
I basen tog vi en snabb matpaus
för att sedan rycka ut på nytt - order att säkra Tuznik. Denna gång med nästan
hela BHZ. Väl framme råkade vi ut för ett välplanerat bakhåll som jag måste
medge sköt söner oss ganska väl. Efter att ha tagit hand om skadade anländer
fler UN trupper för att rensat upp. Men innan läget är säkrat så kommer en
samlad attack från fienden understödd av pansar och stridsfordon. Denna gång
rensar fienden ut alla UN ur Tuznik och vi tvingas efter detta återgå till
basen.
Åter i basen ser läget något
kaotiskt. Grindposten har försvunnit och fienden har vid flertalet tillfällen
tagit sig in i basen och till och med attackerat HQ. Knepen fienden använder
är många, allt från "drive by" med taxibilar till pizzabud med k-pist och granater
i pizza lådorna. Inga order kommer alls längre från staben så vi tar saken i
egna händer - en ur BHZ styr upp inpasseringen galant och vi anordnar en fälla om
taxin skulle åter dyka upp igen. Mycket väl så sker detta och det resulterar i
att samtliga terrorister i bilen skjuts eller grips.
Mot kvällen blir vi kommenderade
att boxera det utslagna stridsfordonet till UN basen där den repareras. Denna
kommer väl tillhands då den hinner bli precise klar när fienden försöker sig på
en regelrätt stormning av basen. Denna sker med störst kraft vid våra
posteringar och det blir en kort men intensiv strid som avslutar hela spelet.
Äntligen kan man vila ut för att
sedan kunna återta resan hem till söder och trakter där solen går ner på
natten.