BERGET 4

Så var årets storspel avklarat. Denna gång blev det endast 2 st ur TAC som lyckades slita sig från vardagen och glida iväg på en tredagars resa till Härnösand och ett intressant storspel. Det blev ett perfekt tillfälle att testa vad vårat nya fordon "Jirka" går för.

Vi fick äran att fylla igen lite luckor som uppstod när folk i BHZ hoppade av spelet - och tack vore dem kom vi med över huvud taget. Vi blev således placerade på UN sidan och där som fordonsförare för Sierra Comp.

Här nedan följer bilder med kort beskrivning av händelsen. Några av bilderna har jag hämtat från nätet som är tagna av våra goda följeslagare på Berget från GTB området.


Resan dit var trots maxfart 80km/h ganska smärtfri och vi anländer utan problem.

 

Ankommer till lägret, fixar utrustning och spelet börjar. Vi får åker ut och understödjer en stor styrka som skall ta sig mot byn "Tuznik". På halva vägen blir UN trupper i täten beskjutna varav hela styrkan stannar upp och blir så stående i lång tid. Sedan dyker ett fientlig stridsfordon upp och röjer loss innan det skjuts sönder. Av någon anledning puttrar vi fram och tillbaka återigen en längre stund innan vi får order att avbryta och återvända till basen.

 

Efter ankomsten till basen får vårat fordon kommendering att hämta upp specialstyrkan flera kilometer bort. En konvoj på flera fordon åker till angiven plats och där inväntar vi elit trupperna som av någon anledning är försenade. Efter några timmars väntande dyker de så småningom upp för att skjutsas till basen med den första klass av lyx "Jirka" erbjuder.

 

 

Framme i basen möter jag åter upp med kollegor som har varit vänliga att förbereda mat åt mig. Efteråt visar Chefen för Sierra .1 runt mig i basen och vi kontrollerar så att trådförbindelse med värnen i våran sektor fungerar. Detta visar sig lämpligt då en mindre provokations attack sker i närheten mot basen. Vid detta tillfälle visar Section 8 sina kunskaper att skrika order och vissa i BHZ visar som respons stridsanda då de endast i kallingar bemannar värnen.

   
 

Då vi i fordonsgruppen befinner oss i ett tillstånd då övertröttheten har gått över till åter pigg, bestämmer vi oss att bege oss på ett eget recon-uppdrag till Tuznik. Detta gör vi längst med vägen som löper parallellt med norra stranden och kommer således runt bakvägen till byn. Innan vi anländer till Tuznik upptäcker vi på en höjd två beväpnade män med vapen som ser ut att överträffa våra, eftersom vi inte dra på oss uppmärksamhet avviker vi dem och tar en annan väg till byn. Vi upptäcker att alla civila har försvunnit därifrån och de enda som är kvar är de två lokala poliserna som ser lika skeptiskt på oss som vi på dem. Vi beger oss åter tillbaka till basen.

     
 

Väl tillbaka avlägger vi rapport och passar på att mingla med de andra men blir omgående kommenderade att köra vatten till olika platser i lägret. Efteråt beger vi oss och tar ett dopp i havet för att sedan anmäla att fordonssektonen utgår i 7 timmar frammåt för att vila upp sig. (Då har vi varit vakna i 32h inräknat färden upp från Uppsala).

   
   

 

7h senare dvs kl 23:00 avgår vi åter ut på en reecon-runda denna gång motoriserat. Vi tappar efter ett tag delar av våran ordinarie besättning under några mindre konfrontationer med enstaka fiendestyrkor men plockar snart upp delar av Sierra 1-2 som vi assisterar i att följa med i en attack mot en upptäckt mindre fiendebas. Vi lyckas komma på små skogsvägar runt berget där fiendebasen är belägen och parkerar bilen i skogen och lämnar vid den en mindre säk-grupp. Attacken går väl då vi möter upp andra från våra enheter som redan påbörjat attacken från annat håll. Vi lyckas slå ut lägret utan några större egna förluster och "knivar" fientliga "terrorister" i deras tält - vi kommer även över flera stycken av fiendens P-skott.

 

Därefter får vi ytterliggare förstärkning av två stycken UN trupper som föredrar att följa med oss istället för sin ordinarie grupp. Dessa passar bra då ena är sniper och den andre en ING/Spräng med vetskap om följande uppgifter, hitta larvband till stridsfordonet och två gruvingångar till guldgruvorna i trakten. Dessa ingångar skall sprängas när hittade.
Sagt och gjort. Våran tidigare recon-runda bar nu frukt för vi hade ett hum om var föremålen och gruvan kunde vara. Till en stor del lyckades operationen pga den skarpögde Ksp skytten Pretorian som inte missa något trots fiendens försök att masker ingångarna. Efter några timmars åkande i hård terräng så var det avklarat och vi kunde återigen styra mot basen efter en lång natt.

 

I basen tog vi en snabb matpaus för att sedan rycka ut på nytt - order att säkra Tuznik. Denna gång med nästan hela BHZ. Väl framme råkade vi ut för ett välplanerat bakhåll som jag måste medge sköt söner oss ganska väl. Efter att ha tagit hand om skadade anländer fler UN trupper för att rensat upp. Men innan läget är säkrat så kommer en samlad attack från fienden understödd av pansar och stridsfordon. Denna gång rensar fienden ut alla UN ur Tuznik och vi tvingas efter detta återgå till basen.

 

 

Åter i basen ser läget något kaotiskt. Grindposten har försvunnit och fienden har vid flertalet tillfällen tagit sig in i basen och till och med attackerat HQ. Knepen fienden använder är många, allt från "drive by" med taxibilar till pizzabud med k-pist och granater i pizza lådorna. Inga order kommer alls längre från staben så vi tar saken i egna händer - en ur BHZ styr upp inpasseringen galant och vi anordnar en fälla om taxin skulle åter dyka upp igen. Mycket väl så sker detta och det resulterar i att samtliga terrorister i bilen skjuts eller grips.

 

Mot kvällen blir vi kommenderade att boxera det utslagna stridsfordonet till UN basen där den repareras. Denna kommer väl tillhands då den hinner bli precise klar när fienden försöker sig på en regelrätt stormning av basen. Denna sker med störst kraft vid våra posteringar och det blir en kort men intensiv strid som avslutar hela spelet.

 

 

Äntligen kan man vila ut för att sedan kunna återta resan hem till söder och trakter där solen går ner på natten.