Bunker modell 3 byggdes oftast i kedjesystem eftersom de var beroende av varandras skydd. Framsidan av bunkern bestod av 1m armerad betong och ca 1-4m pålagd sten. De var klädda av taggtråd och framför och mellan dem fanns utplacerade minor. I den svåra terrängen skulle det vara svårt för fienden att kunna medtaga så kraftiga kanoner som skulle kunna penetrera bunkerns pansar. De skulle bli tvungna att slås ut av infanteri (pionjärer) med eldkastare eller sprängutrustning. Dessa trupper skulle ha det svårt att komma fram. 
Att notera är att de i själva verket inte hade någon kulspruta riktad direkt framåt mot fronten. Det finns stora skäl till att ha det så. För det första så grips man inte lika lätt av panik då man inte ser fienden komma mot sig, och för det andra så ser man till att skydda sina kamrater i kringliggande bunkrar istället för att skjuta endast på de fiender som hotar endast en själv. 
De grå markerade fältet visar bunker B3s eldverkans område. På detta sätt kan bunker B2 täcka 6st anslutande bunkrar, 3 till höger och tre till vänster. De täcker i sin tur B2, de vill säga att 6 pipor kan skydda B2. B1 och bunkrar i den främre linjen skyddar 5 bunkrar, 2 höger, 2vänster och 1 rakt bakåt. De är i sin tur skyddade av de 4 omgivande bunkrarna från höger och vänster. Bakersta linjen skyddar 4 och är skyddad av 5.